Ett återkommande problem är att värma upp julmaten till 20 - 40 personer på en vanlig, eller rättare sagt ovanligt smal spis (vi brukar vara i församlingshem, som inte är särskilt välutrustade). Jansson är ju den rätten som i varje fall inte ska vara kall, och mer plats än på en plåt kan den inte få. 2018 fungerade det jättebra med en slags janssonpastejer i pajdeg, som gick att värma upp i en medsläpad microvågsugn. Dock var de jobbiga att göra.
Plötsligt gick det upp för mig hur man ska laga Jansson på ett alternativt, portionerbart sätt med smaken kvar till årets julfest 2020. Bilden ovan är från det första försöket, men jag vet nu hur receptet ska förbättras. Det finns ju tid för det!
Koka först ansjovis med spad (burk på 90/65 g), 1 hackad gul lök och 1,5 dl grädde tills det blir en någorlunda tjock kräm. Ovan var fyllningen flytande, så jag fick hälla det mesta ovanpå.
Skär sedan några potatisar i strimlor och koka dessa i 5 minuter. De ska ge Janssonoptik. Ovan hade jag bara kokat en strimlad potatis och stuckit ner dessa i rosorna.
Koka 500 g potatis med skal, skala och pressa helst 2 ggr. Blanda med 150 g vete- eller potatismjöl och 1 äggula, samt 1/2 tsk salt och litet muskot. Arbeta snabbt ihop och kavla ut på plastfolie. Den ska bara kunna rullas ihop så den går omlott när den rullas som kanelbullar. Det är bättre med flera små rosor - det blev 18 - 20 st. Bred ut fyllningen och rulla ihop. Skär av stubbar och ställ dem tätt i en smord form. Lägg ut potatisstrimlorna och strö över ströbröd och klicka över litet smör. Häll vid behov mera grädde runt om. Obs! Degen verkar suga åt sig och bli geggig, så snabbt in i ugnen på 225° tills den ser fin ut.
Den här varianten är också mera mättande än vanlig Jansson tror jag. Det är meningen att alla ska få smaka, men inte att de första tömmer plåten. Dubbel sats bör räcka, tror jag.