Ärtbollarna kan finns i inlägget innan. Först vill jag slå ett slag för de friterade gula ärterna, som jag bara testade en miniportion av. Idén tror jag kom från Stefan Ekengrens blogg Kökstugg på Besöksliv. De där ärterna är faktiskt väldigt trevliga. De är bara blötlagda och friterade rakt upp och ner och de smakar nästan som små knapriga nötter. Om man skulle smaksätta dem med salt och kanske något annat så skulle de bli världens billigaste och mest snabbgjorda snacks.
I bakgrunden syns den friterade ansjovisen ur den prominenta matjournalisten Bullens kokbok. Han med korven, alltså.
Så här ser den friterade ansjovisen med tillhörande friterad persilja ut:
Den blev väldigt bra. Jag passade på att fritera en liten burk ansjovis när jag ändå gjorde ärtbollar. Torka av filéerna på hushållspapper, doppa dem i mjölk, mjöl, uppvispat ägg och ströbröd och fritera. Jättebra! Ansjovisspadet hällde jag upp i en glasburk och ställde in i kylen. Mannerström påstår i sin sillkokbok att den håller sig hur bra som helst. Annars brukar jag frysa in det, även om det rent krasst inte fungerar riktigt. Konsistensen blir mera som sorbet.