Det här med att göra pasta har jag aldrig varit riktigt bra på. En av flera orsaker är teknisk. Pastamaskinen går inte att klämma fast vid köksbänken, eftersom den är för tjock. Och även om det skulle gå, så trillar ständigt veven i golvet. Igår löste jag problemet med att klämma fast pastamaskinen vid en tjock och stabil skärbräda och lägga denna på en lagom hög kakburk. Det hade kanske också gått att strunta i att klämma fast den, men i varje fall måste den ha höjd för vevens skull. Jo, det gick riktigt bra.
Jag gjorde en pastadeg på 1 ägg per 100 g mjöl, salt, samt litet olivolja och vatten. Dessutom är det persilja i degen. Den fick vila i plastfolie ett par timmar.
Fyllningen gjorde jag på omoget skördad dinkel, som torkats över eld (gruenkern), som jag kokade med torkade soppgrönsaker. Samtidigt fräste jag lök i smör och lät uppmjukningsvattnet från torkade karl-johanssvampar koka in. Detta körde jag i köksmaskinen, kryddade och blandade ner finskuren torkad, uppmjukad svamp.
Runt omkring fyllningsklickarna på pastabanorna penslade jag äggvita, vek mera pasta över och tog ut rundlar med mitt nya mått. Dock torkade de första banorna litet väl fort, så jag blev orolig över att pastan skulle spricka vid kokningen, men det gjorde den faktiskt inte (lagade sprickorna med litet vatten).
Sen gjorde jag en svampsås på champinjoner och lök, spädde med viltfond och grädde och redde med mjöl. Eftersom jag gratinerade alltihop med ost, såg man tyvärr inte den fint prickiga pastan, men i alla fall var det gott.