Quantcast
Channel: Prinsessornas kokbok
Viewing all 924 articles
Browse latest View live

Snöägg på konditorkräm

$
0
0


Den här gången gjorde jag snöäggen på 90 g äggvita och 30 g socker och vände efteråt ner några rostade hackade nötter, spritsade in smeten i halvkuleformar och lade en skiva sockerkokt rosenkvitten i mitten. Dock klistrade de inte ihop när jag lade ihop silikonformen för att få kulor och sjöd i vatten 3 minuter på varje sida. Men de höll ihop ändå någorlunda när jag lade ihop dem.


Konditorkrämen var nästan det här receptet. Det var också från franska Top Chef och egentligen tänkt som petits-choux-fyllning. Men det är inte särskilt elegant med vetemjöl i om man ska använda krämen som efterrätt. Den blir stabbig. Nästa gång tar jag nog ett recept med vanlig stärkelse. För bakverk som ska in i ugnen är det säkert bra med det här. Smaksättningen på vaniljkrämen var myskmadra som fick koka upp med mjölken. Eftersom jag alltså inte var nöjd med konsistensen, tänkte jag piffa upp efterrätten med choklad, så jag smälte blockchoklad i en slatt grädde som skulle bort och vispade sedan ihop detta med en del av den ljusa krämen. Men hur som helst blev all krämen ganska tjock och stabbig. Annars var det väl en fin efterrätt. 


Min variant på Finistère-torsk

$
0
0


Det kanske inte ser så häftigt ut, men det blev rätt bra. Det var en nordfransk mästerkock som gav mig idén när jag tittade på Top Chef. Ta en bit fyrkantig filé och pensla den med smält smör. Salta och peppra, vänd den i alger (jag tog smulat nori-sushi-blad) och linda in den i plastfolie (som tål 100°) och sjud den i 7 minuter. Dessutom pillade jag in ett par ansjovisfiléer i fisken innan jag penslade den med smör.

Ansjovaisen (hollandaise på ansjovisspad) är gjord på hollandaisereduktion blandad med ansjovisspad. 4 äggulor för 200 g smör. Sjud äggulor och reduktion i vattenbad tills det tjocknar. Ta bort från värmen och häll i det avsvalnade skirade smöret. Smaksätt med dill. Såsen blev faktiskt väldigt tjock. Hmm... Den franska kocken serverade sin fisk med en rödaktig tunn sås, men jag tror inte han nämnde hur den var gjord. Troligen med kräftskal eller liknande.

Potatisen var enligt Finistère-receptet, men jag vet inte hur stor skillnad det gör. Gnid in oskalad potatis med grovt salt och koka sedan med salt och diverse örter.

Spenaten är fräst med lök och smaksatt med salt, peppar och muskot.

Ägg och spenat på 3-stjärnig restaurang i Paris

$
0
0


Om jag skulle äta på en 3-stjärnig restaurang, så tror jag inte att jag skulle välja ägg och spenat, men när jag såg den här varianten i en fransk kocktävling, fick jag lust att testa att göra rätten själv.

3-stjärnig blir rätten i o f s bara om alla moment är perfekta, vilket tyvärr inte var fallet här. Men resultatet dög i varje fall till kvällsmat.

Det franska namnet L'oeuf de poule en habit vert avec ses croûtons dorés aux oeufs de saumon låter väl tjusigare än ägg och spenat. De kallade ägget även för klorofyllägg när det skulle gå snabbare att säga.

1. Det perfekta ägget har en helt stelnad äggvita och en inte alls stelnad äggula. Det skalas perfekt utan en skråma.
Häll upp ordentligt med vatten i en kastrull och låt det koka upp med salt och ättika. Ättikan gör så att ägget går lättare att skala. Jag pickar även alltid ett hål i ändarna med en speciell äggpickningsgrej, vilket gör att ägg inte spricker så lätt. För ett mellanstort ägg tar kokningen exakt 6 minuter. Testa. Kyl ner snabbt, helst i isvatten. Skala försiktigt och ställ ägget kallt.


2. Den gröna såsen hade jag tyvärr stora problem med, vilket jag tror beror på att varken köksmaskinen, den stora mixern eller handmixern är tillräckligt bra. Det blev mycket disk efter den persen. Den perfekta såsen är slät, klargrön, lysande och täcker ägget perfekt.
Förväll spenat (på TV hade de helt späda blad) och persilja (vrid av stjälkarna, de är lätt beska) i mycket salt vatten (vilket förstör fibrerna) och kyl ner snabbt, helst i isvatten, för färgens skull. Mixa och passera. Blanda försiktigt med kycklingfond till lagom konsistens. Smaka av. Tillsätt gelatin.
Mina proportioner, då det inte angavs i programmet: 500 g bladspenat och 2 knippen bladpersilja. Kanske drygt 1 dl kycklingfond och 4 blad gelatin för 4 dl spenatsås. Salt, peppar och muskot.



3. Glacera "chaud-froid". Som jag förstod är temperaturskillnaden viktig. Ägget ska i varje fall vara väldigt kallt och får gärna kylas ner ett par minuter i frysen. Jag tror att ungefär fingervarmt är bra för såsen. Nu var ju min sås definitivt inte slät, men ungefär den temperaturen var rätt okej. Lägg ägget på ett pralingaller och ös sås över. Jag ställde in ägget i kylen emellanåt och upprepade. Det täckte väl rätt så bra. Men jag förstod aldrig varför det var viktigt att göra det här i sista minuten och varför en kandidat använde blåslampa för att få upp temperaturen på det glaserade ägget igen. Tallriken förbereds genom att man lägger en serveringsring på och brer ut spenatsås jämnt. Ställ kallt, så den stelnar och ta bort serveringsringen. Ta en tesked laxkaviar (här forellkaviar, den är billigare) och lägg på en tallrik med litet vatten, så separerar sig kaviarkornen lättare (tyvärr förlorar de också färg). Ta dem en och en med en pincett och lägg i en ring ytterst på såsspegeln. Lägg försiktigt det gröna ägget på såsspegeln. Servera med smörstekta krutonger (formbröd, inte brioche) garnerade med mera (lax-)kaviar. Ja, förlåt. Det ska vara bladguld på också, men mitt förråd av bladguld var visst tillfälligt slut, upptäckte jag när jag tittade i skafferiet. Men annars var kvällsmaten nästan på 3-stjärnig nivå. Kanske.

En portion sparade jag i kylen till nästa dag och ägget såg likadant ut då, så enligt min ringa mening kan man mycket väl förbereda förrätten. Dock tydligen inte enligt mästerkocken.



Äpplekaka med bara äggvitor

$
0
0


Tre burkar konserverade äppelklyftor hade jag kvar (och nu bara två). Och som vanligt en massa äggvitor i frysen. Vad gör man då för en kaka? Jo, jag tog till det franska muffinsreceptet och bottnade med karamell. Strö socker i en kastrull. Karamellisera på mellanhög värme. Tillsätt så småningom mera socker om så behövs. Häll sist i en tesked hett vatten och rör om igen. Häll detta i botten på en kakform. Om det stelnar för fort är det bara att värma upp formen. Lägg ut den konserverade frukten ovanpå. Bred muffinssmeten över och grädda. Stjälp sedan upp kakan.


Vispa 100 g äggvita och strila i 100 g strösocker. Egentligen skulle det vara 100 g siktat florsocker i också, men jag minskade ner mängden. Spritsa ut över kakan och bränn av.


Sparriscarpaccio med rabarberchutney

$
0
0


Det här är en trevlig vårförrätt, men portionen blev nästan för stor. Gör först chutney:

1 röd chili
1 röd lök
1 bit ingefära
1 msk socker
1 msk olja
1/2 dl vinäger
salt, peppar
150 g rabarber, 1 stjälk

Halvera chilin och ta bort kärnorna. Hacka den. Hacka rödlöken. Riv ingefäran. Skär rabarbern i kuber. Fräs chili och lök i olja, tillsätt socker och låt allt få färg. Häll i vinäger och låt puttra litet. Tillsätt rabarber och ingefära och smaka av.

För carpaccio behöver man ungefär en tjock vit sparris per person. När den är skalad lägger man ner den och fortsätter att "skala" breda, tunna skivor. Här var det 12 per person men det kan vara mindre. Fläta dem på en tallrik. "Avfall" kokar man soppa på. Först skalet, som silas bort och därefter resterna som man mixar med spadet.

Salladen är delvis på vilda örter och blommor av jordreva, samt rädisor.

Dressingen innehåller grov senap, vinäger, olja och socker. Jag penslade först en del av dressingen på sparrisen och lät den dra medan jag gjorde huvudrätten. Sedan blandade jag salladen med dressingen. Blommorna strödde jag över sist.

Sparris-potatismos och stekt sparris till fisk

$
0
0


Det var första gången jag hörde talas om sparris-mos och det är inte fy skam. Ta de undre skalade delarna av sparrisen och koka den mjuk, samt mixa. Spadet kan man använda till en soppa. Koka potatisen för sig, mosa och blanda med sparrismoset och smör. Det behövs ingen mjölk. Smaka av med muskot, salt och peppar. Hacka gärna i dragon. Halvera den övre delen av den skalade sparrisen på längden. Om den är tjock, dela den en gång till. Stek den i smör. Servera med fisk.

Här är det även en sallad på ett rött äpple med skal, samt rädisor, krasse och dressing på pepparrot, vinäger och olja.

Kyckling 4x6 plus fyllt kycklinglår samt rostade rotfrukter

$
0
0


Egentligen skulle det bli 4 ggr 6-kyckling, som jag såg på Top Chef, men eftersom det inte ingår lår i receptet, så tog jag ett annat Top Chef-inspirerat recept också, men det visade sig att vi inte orkade 4x6-kycklingen alls. Jag tror nog att den blev lyckad, men den åkte in i frysen direkt.

4x6-kycklingen ska få väldigt möra filéer, sägs det och det tror jag att de var. Man skär alltså av låren, som behöver mera tid, kryddar resten av kycklingen och ställer in den i 160° i 6 minuter (varmluft). Sedan tar man ut den, täcker den med folie i 6 minuter och så gör man om proceduren. Egentligen är det alltså 4 gånger 12 minuter, d v s 48 minuter. Under tiden fick även de andra sakerna bli färdiga i ugnen.

Om man gnider in kyckling med smör och mjöl blir skinnet knaprigt - ett annat Top Chef-tips. Det gäller dock inte om man använder sig av 4 x 6-metoden för kycklingen får inte mycket färg på det sättet.

Nu kommer vi till det receptet som vi även åt av. Bena ur lårbenen och fyll låren med rå Bratwurst (det är typ smaksatt köttfärs) och örter. Linda in med bacon och om det behövs, bind upp med snöre. I ugnen tog det väl en knapp timme (och de här låren åkte alltså inte ut och in). På slutet vände jag dem.

Faktum var att jag förberedde fyllningen dagen innan och det innebar att jag fick lårbenen över. Dessutom tog jag bort den delen av kycklingryggen som låren suttit på. Detta gjorde jag en fond på. De sade på programmet att det skulle vara en mörk sås med kål eller sallad till låren. Så här gjorde jag.

Bryn kycklingresterna i stekpanna och lägg över i en kastrull. Bryn oskalad lök på snittytorna tills de blir riktigt mörka, bryn även morotsbitar och hackad savoykål och lägg över i en kastrull. Häll litet rödvin i stekpannan och låt koka in. Gör om proceduren. Jag tog mitt nyligen hemgjorda rödvin på diverse frukter, som nästan är för beskt för att dricka (det kanske går att göra glögg på det), men till sås var det okej. Sedan hällde jag på litet fond och litet extra vatten allteftersom och lät allt koka under lock med lagerblad, timjan och peppar. Det här blev ingen jätteproffsig sås med reduktion, utan den fick bara koka i en liten kastrull medan jag såg på ett avsnitt till av Top Chef. Sedan silade jag av och ställde kallt. När det blev dags för såsen, brynte jag litet mjöl till en mörk redning och gjorde en sås på litet smör, brynt mjöl, mera rödvin och fonden.

Vad de är väldigt förtjusta i i de här kockprogrammen är rostade rotfrukter och det blir också väldigt bra. Först stekte jag hela morötter på mellanvärme i rätt mycket skirat smör tills de fick färg och därefter lade jag över dem i en ugnsform och hällde på litet buljong. Sedan var de inne lika länge som kycklinglåren. Dito med potatisen faktiskt. De kallar den fondant potatoes i engelska program och den skärs ofta som cylindrar. Resterna kan förvaras en dag i kallt vatten i kylen och användas till potatismos. Här tog jag en rund kakform. Cylindrarna fräste jag sedan i samma fett som morötterna stekts i, också tills de fick fin färg. Sedan flyttade jag även dem till en ugnsfast form och hällde på buljong.

Det var alltså en form med morötter och en med potatis längst ner i ugnen och högre upp de två formarna med kyckling, varav låren var inne hela tiden och resten av kycklingen åkte ut och in.

De fyllda låren var f ö väldigt mättande. Vi hade ju två lår, samt en boll överbliven bratwurst inlindad i mera bacon för tre personer. En fick ett helt lår och blev jättemätt, en fick ett halvt plus en bratwurstboll, och en fick bara ett halvt lår, vilket räckte. Särskilt som det blev en sparriscarpaccio till  förrätt och en bit äpplekaka till efterrätt. Sedan var det bara att smälta söndagsmiddagen i solen på terrassen.

Äpplen i karamell

$
0
0


På franska Top Chef såg jag en karamelläppelefterrätt som de gjorde genom att varva tunt skivade äpplen med karamellpulver. Jag vet inte riktigt vad det var för ett pulver, men jag testade med att pulvrisera hårda gräddkarameller, typ Werthers Echte, fast en kopia och varva med konserverade äppelklyftor i en serveringsform i ugnen. Det fungerade riktigt bra. Det rann ut en massa karamell som förblev flytande efter att den kallnat, vilken man skulle kunna använda t ex till glass. Och äpplena, de smakade förstås som gräddkaramell.

Mille feuilles med jordärtskockor och rökt makrill

$
0
0


Det började med att jag hittade ytterligare en handfull förrymda jordärtskockor utanför den nergrävda baljan. Jordärtskockor måste man vara tuff mot, annars tar de över, så dem grävde jag upp. Men vad skulle jag ha dem till?

I matlagningsprogram har jag flera gånger sett Mille Feuilles, vilket egentligen är ett bakverk med smördeg, som liksom innehåller massor av lager, typ tusen (enligt samma definition som tusenfotingar), men begreppet används för diverse degsorter som placeras i lager på varandra, t o m mariekex. Och jag har fortfarande en del filodeg kvar i frysen. Så jag tog ett blad filodeg och skar ut rutor efter en fyrkantig serveringsform, penslade med olivolja och gräddade rutorna i 200°. Det fick plats 12 rutor på en plåt och det gick snabbt.

Planen med jordärtskockorna var att fräsa dem med små kuber av morötter, efter ett tag även med lök och en bit överbliven gul paprika, hälla på en slatt grädde och koka ihop. Men något matigt ville jag också ha i. Tänk, tänk... Och när jag såg den rökta makrillen i affären slog jag till. Röran innehåller alltså även rökt makrill. Jag värmde upp alltihop och varvade med rutorna i serveringsformen. Se, så snyggt det blev. Gott också, men utan filobladen, skulle det inte direkt ha blivit snyggt!

Bästa sortens croissant

$
0
0


Baguette och croissant är inte alltid världens häftigaste. Det beror på var man köper dem. Nu var jag inne i stan och tittade in på ett äkta franskt bageri. Deras pain de campagne var kanske inte jättebra, baguetten var tyvärr slut för tillfället, men jag köpte var sin fantastiskt bra croissant (höll formen, var knaprig och god utanpå) och macaron med naturliga färger som svarta vinbär och hallon. Jättegott. Croissanten åt vi till kvällsmat, fylld på trevligt och gott sätt.

Budapesttårta

$
0
0


Den ständigt återkommande aktionen "skåptömning" resulterade nyligen i en budapestsmet (äggvitor), här spritsad till bottnar med konserverade äpplen på en vaniljpudding med praliné (karamelliserade nötter ytterst väl mixade tills det blir som en deg) och några syltade skivor rosenkvitten. Samt på en botten av salt mördeg. Dessutom köpte jag till rabarber, gjorde en kompott och gjorde en platta av 2 dl rabarberkompott och 2 tsk agar-agar, som jag lade ovanpå mördegsbotten.

Budapestsmeten räckte dock till en liten rulle. Ofylld har jag fryst in den, så vi får väl se om den går att tina och använda.

Tonfisksteak med beurre rouge och grön sparris

$
0
0


Tonfisk i bit, d v s inte på burk, har jag inte tillagat särskilt ofta, men jag har kollat upp hur man gör, och det är faktiskt rätt att kalla den för steak eftersom den behandlas som en biff! Den ska egentligen bara brynas snabbt utanpå, för om den blir för igenom, så blir den seg!

Till tonfisken tänkte jag att det skulle vara fint med grönt som sparris, gult som potatis och rött som vin. Man kan ju faktiskt servera rödvinssås till fisk, särskilt tonfisk är nog bättre tillsammans med rödvins- än med vitvinssås.

Beurre blanc, fast här då beurre rouge, får man kanske öva på, men egentligen är det inte så svårt om man vet hur resultatet ska bli. Hacka först en lök mycket fint och tillsätt eventuellt lagerblad och pepparkorn. Häll på en slatt vin och låt det koka in ganska mycket. Under tiden skär man lagom mycket kallt smör i bitar. Här hade vi 125 g för 2 portioner. Det låter kanske mycket, men det går också åt mycket. I själva verket var det på gränsen att såsen räckte till den här pyttelilla tonfiskbiten med potatis och sparris. Tillsätt nu ett par bitar kallt smör i taget till vinreduktionen och rör hela tiden. Temperaturen ska ligga precis under kokpunkten, så ibland kan man få ta bort kastrullen från plattan. Samtidigt ska såsen tjockna till, helt utan mjöl och äggulor. När smörklickarna försvunnit i såsen tillsätts hela tiden nya. Orsaken till att smöret ska vara kallt är att det är lättare att reglera temperaturen då. När man har haft i beräknad mängd smör och såsen har tjocknat, så är den färdig och ska serveras direkt. Det är ingen sås man kan spara. Ifall nu såsen misslyckas och smöret helt enkelt smälter, så går den förstås att använda ändå för husbehov.

Sparris och potatis kokas förstås först. Tonfisk och sås görs sist. Vad man har för rödvin i såsen är inte så noga. Här hade jag ett hemgjort rött fruktvin på diverse bär främst, torrt och litet för beskt för att dricka till maten.

Sparris kokt i Earl-Grey-te

Pastakuddar med citronmeliss, getost, salvia och persika

$
0
0

Tyvärr ingen bild!

Jag tror att det här är ett recept från Top Chef och det är så bra nu på våren när citronmelissen är fin!

Rosta en handfull valnötskärnor och hacka dem fint.
Blanda detta med ko- och getost av philadelphiatyp, honung, färskriven parmesan och gärna en äggula. Spara äggvitan till pensling. Fyll blandningen i en spritspåse.

Gör en pastadeg på minst 300 g mjöl och 3 ägg (olivolja och vatten). Jag fick litet fyllning över på den satsen. Låt den stå en halvtimme och kör den i pastamaskin. När du har rullat ut en någorlunda tunn längd, lägg på melissbladen. Vik längden dubbel och fortsätt att köra den i maskin tills den har rätt tjocklek. Stick ut pastakuddar. Pensla kanterna med äggvita för att de ska hålla ihop. Jag kokade dem 3 minuter i lättsaltat vatten och sedan 2 minuter till i såsen vid uppvärmningen.

Fräs salviablad i smör och lägg dem på hushållspapper. Häll över överblivet smör i en kastrull och fräs hackad rödlök och vitlök i smöret. Pudra över mjöl. Häll på en slatt vitt vin och därefter buljong. Sist en slatt grädde eller crème fraîche. Låt tjockna.

Gör en god sallad som innehåller persika. Det blev jättegott!

Sparrissylta

$
0
0


För den som kan komma över sina fördomar mot gelatinrätter är det här en jättetrevlig förrätt eller smårätt till kvällsmat. Det gäller att smaksätta gelatinrätter!

Recept finns i Min tyska kokbok.



Budapestrulle med rabarber och konditorkräm

$
0
0


Nyligen gjorde jag ju en budapesttårta, men jag tror nog att den rullade formen är bäst att skära. Det blev som sagt över smet sist, så jag gjorde en liten rulle och fryste in den ofylld mellan bakplåtspapper. Dessutom fanns det litet rabarberkompott i frysen från ett annat projekt. Den fick nu tina och droppa av. Sedan gjorde jag en konditorkräm. De senaste varianterna har varit med vetemjöl och det är ganska stabbigt. Nu tog jag "det bättre" receptet ur de tyska kocklärlingarnas skolbok.

1/2 l mjölk
75 g socker
3 äggulor
35 g stärkelse (alt. vaniljkrämspulver)
1 vaniljstång (mängden anges dock ej, det finns säkert fuskisar som tar vanillinsocker)

Koka upp 3/4 av mjölken med den urskrapade vaniljstången och fröna. Vanillinsocker ska dock inte koka.
Blanda övriga ingredienser i en stor skål. Vispa den kokande mjölken över de ihoprörda ingredienserna (eller tvärtom, står det egentligen, men jag tror att det är bättre så här). Koka tills det kommer bubblor står det här, men man måste faktiskt vara försiktig, fast inte för feg. Det viktiga är väl att man rör och att krämen tjocknar ordentligt. Om man fegar ur kan dock bindningen gå förlorad och krämen bli vattnig. I andra recept står det att den liksom ska få ett par korta uppkok. Jag tog bort kastrullen ett par gånger från plattan under tiden. Och resultatet blev bra.

Häll krämen tillbaka i den stora skålen.

Lägg plastfolie (som tål 100°) direkt på ytan av krämen för att slippa skinn. Eller ett papper. Eller sockra på den.

Den kalla krämen blandade jag med den avdroppade rabarbekompotten, bredde den över kakan och rullade ihop den, samt ringlade smält choklad och pudrade florsocker över.

Rabarbermuffins, sparris, rökt fläskfilé och en trestjärnig (???) pastarätt

$
0
0

Först ut är dessa rabarbermuffins efter ett franskt recept på enbart äggvitor. Äggvitor sparar jag i en burk i frysen. När den är full innehåller den 6 äggvitor och för en dubbel sats muffins - en plåt - är det perfekt.



Jag testade att få ut naturlig rosa färg från rabarberskalen till glasyr och det gick jättebra. Dock räcker skalen från en stjälk inte särskilt långt som synes. Man får väl koka av skalen vid ett annat tillfälle och spara tills man behöver glasyr. Det är bara att tvätta stjälken innan den skalas, koka skalen i litet vatten, sila av och vid behov reducera spadet ytterligare. Samt blanda med florsocker till glasyr.


Därefter kommer en bild på "medelhavssparris":


Men ärligt talat var det alldeles för bökigt och dessutom var receptet inte direkt perfekt. Däremot gjorde jag en sparrisrätt till ur samma tidning (med recept av varierande nivå), eller rättare sagt, till syvende och sist blev det bara fläskfilén efter receptet och resten vanlig hollandaise och potatis till. Dock blev fläskfilén väldigt bra, även om jag glömde fotografera den.

För ca 850 g fläskfilé, d v s två mindre, gäller de här proportionerna (jag tog på en höft för en fläskfilé som vägde ca 600 g):
3 msk blandad peppar, krossad
1 msk grovt havssalt plus 1 tsk röksalt om man har, vilket jag inte hade
2 msk olja

Blanda peppar och salt. Olja in fläskfilén och rulla den i blandningen. Rök den i fiskrök i 15 minuter, eller så länge som du tycker ser bra ut. Ställ in den i ugnen i 90° och låt den få 58 - 65° inuti beroende på hur rosa eller genom den ska vara. Det tar minst en timme. Jag började mäta tempen vid 50 minuter och höll på ett bra tag till. Men man kan ju också ha högre ugnsvärme om det ska gå snabbare. 


Som jag har nämnt tidigare, brukar jag kolla på Top Chef på Youtube och där presenterade en kock med 3 stjärnor sin pastarätt. Tyvärr nämnde han inga proportioner och tyvärr fick min variant inte något 3-stjärnigt utseende precis.

Koka först spaghetti al dente och blanda den med smör och parmesan. Parmesanen ska fungera som klister. (I ett annat program av Top Chef presenteras ett liknande recept som jag eventuellt ska kolla om det fungerar bättre för mig). Men jag tror att jag hade för mycket smör och för litet parmesan i. Problemet är ju att man ska kunna dra ut spaghettin utan att den klibbar ihop medan den kallnar. I alla fall ska man lägga varje spaghetti på ett bakplåtspapper, tätt, tätt, en hel plåt full och sedan ta ut 2 bottnar och 4 sidor till en portionsform, skära ut dessa och klä formen med. För flera portioner måste man förstås göra flera bottnar och sidor. Först botten och sidor. Locket kommer sist. Det fungerade rätt så bra mellan bakplåtspapper. Raset kom inte förrän jag drog bort serveringsformen.

Sedan gör man en fyllning på (tjocka) bitar skinka, stekt svamp (kanske av finare sort än vanliga champinjoner) samt tryffel (jag hade faktiskt en liten burk riven tryffel i olja från Lidl, så smaken var där i alla fall. Fond hade jag från burk. Och så redde jag med mjöl, men kanske skulle det vara ägg i också. Ingen grädde, tror jag, för på filmen var såsen mörk. Lägg på locket av spaghetti. Och så in i ugnen.

Efteråt drar man bort ringen och penslar med mera tryffelsås, samt garnerar med svamp och skinka. Men som sagt, det blev pannkaka av utseendet när ringen drogs bort. Annars var det gott. 

Obs att det tar en evig tid att sortera och rada upp spaghetti. Frågan är om det är värt tiden. Med tanke på resultatet...


Prinsessornas kokbok

$
0
0


Det är ganska lustigt. Jag har sedan en tid tillbaka haft mammas Prinsessornas kokbok från 1952 i mina ägor. Men där kan man titta i månen efter prinsessorna. Nu har jag kommit över ett exemplar från 1941 och det är verkligen stor skillnad. Den senare kokboken innehåller t ex en massa information om näringsämnen och är överhuvudtaget rätt modernt folkhemsksvensk.


Det är i o f s rätt så svårt att snabbt jämföra Prinsessorna från 1941 och 1952 för upplägget är helt annorlunda. Den gamla kokboken har t ex en genomgående numrering som jag känner igen från andra "antika" kokböcker. Sedan är sorteringen mera ovan i den äldre kokboken. Den nyare versionen har andra bilder, ibland inte direkt bättre, men jag kan inte svara på vilken som har mest bilder. Men kanske är det mera informativa bilder i den gamla kokboken. Båda årgångarna börjar med diverse smårätter, som alltså inte finns under sin logiska kategori, som t ex kalvkött. Det lustiga är att när jag började bläddra i den nyinköpta Prinsessorna från 1941, hittade jag Wienerkotletter som recept 147, och jag hade redan tidigare kommit fram till att Wallenbergaren är ett klassiskt recept från Österrike

Under kapitlet "Växträtter" hittade jag ett kul recept på en flätad friterad potatiskorg. Det ska jag testa när höstpotatisarna kommer! Sparris är förstås som i alla gamla kokböcker helt klart vit sparris. Det var ingen som kände till grön sparris förr i tiden. Däremot dyker auberginer upp som recept 644. Ärligt talat, för mig var auberginer något helt okänt på 70-talet. Sallader finns det inte många av i kokboken. Strax går man över till kokt ris och makaroner. Al dente var dock inte något man var ute efter. Hemmagjord pasta ska koka minst 10 minuter och färdigköpta ca 1 timme, tycker författaren. Efterrätter och tårtor verkar rätt så glamorösa. Jag kanske ska försöka mig på några recept. Däremot känner jag inte för att gegga med spunnet socker för att dekorera med.

Kapitlet om bakverk: Har du någonsin funderat på varför butterkaka heter så? 1941 hette den syskonkaka, vilket känns mera naturligt - bullarna hör ju ihop! Och radiokaka på kokosfett och kex hette förr Margaretakaka. Mandel- och andra spån var förr helt klart de vanligaste småkakorna. Dem hittar man inte i några moderna bakböcker, men Prinsessorna från 1941 har riktigt bra foton på dem. Ja, och finska pinnar hette finska kaffebröd. Däremot verkar svärmors kanelpinnar (enkla och billiga) ha försvunnit helt. F ö kämpade man fortfarande 1941 med de gamla recepten i skålpund o s v. Visserligen står de i gram, men t ex svärmorspinnarna innehåller: 1 ägg, 112 gr. socker, 112 gr. smör, 225 gr. mjöl och 1 tsk hjorthornssalt (strö på 3 msk socker och 1 tsk kanel, samt grädda i ordinär ugnsvärme under okänd tid). Och sånt var ju otänkbart under alla år som man fick klara sig utan digitalvåg. Struvor gjorde man tydligen på en höft. Det var till kejsarkronor som man behövde ett struvjärn. 

Godis: Även 1952 beskrivs hur man gör knäckformar själv. Jag har testat, men resultatet var inte något att hurra över.

Det var inte bara prinsessor som kunde laga mat. Den dåvarande kungen kunde visst koka apelsinmarmelad om det inte narras i recpet 980. 

Här kommer receptet på bakpulver:
50 gr. kremortartari (???)
100 gr. bikarbonat
100 gr. rismjöl eller torrt potatismjöl
Håller sig inte länge och är inte så bra som de "i handeln förekommande bästa fabrikaten".

Dessutom finns en lista på vad som behövs i ett mindre kök med 6 tallrikar och koppar. Det går från en buljongkittel på 16 liter och en syltkittel på 14 liter till en potatiskokare, en mjölkflaska på 3 liter, 1 fiskfjällare, 1 tagelviska, 1 levang och filbunkar och mjölkfat. Samt en komplett krydduppsats. Den behövde nog inte innehålla så många burkar, med tanke på den sparsamma kryddningen i recpeten.

Vanilj-rabarberpudding med honungsgelé

$
0
0


Ett tillfuskat mästerkocksrecept, men åtminstone den goda honungsgelén gjorde jag nästan efter recept.

I botten vaniljkräm/pudding - här en blandning av vaniljyoghurt, grädde och gelatin.
Som mellanlager rabarberkompott.
Toppat med honungsgelé.
250 ml vatten
100 ml honung
1,5 blad gelatin
Men i det här fallet hade jag inte bara i vanligt vatten, utan det var färgat och smaksatt av skalet från rabarberstjälkarna som jag kokade ca 10 minuter och silade av, blandade i honungen och sedan det blötlagda och urpressade gelatinet. Det blir ett rätt så löst gelé, i alla fall med rabarbervatten, men det kanske skulle vara så. I alla fall blev det gott. Det är litet vaniljpulver här och var för smaken och prickarnas skull.

Rabarber-kardemumma-fläderblomsmazarinkaka

$
0
0


Här har jag låtit mig inspireras av vinnaren i Rörstrands kaktävling ett tidigare år, men det är mitt recept, eftersom jag inte hittade något originalrecept. För en form på ca 24 cm i diameter.

Mördeg:
150 g mjöl
50 g socker
100 g smör
Ska vila kallt 30 minuter, kavlas ut och helst ställas kallt igen. Det kunde kanske ha varit en aning större sats, för att få kanterna täckta ända upp, men den ska kavlas tunt för att bli igenomgräddad.

300 g rabarber, helst röd inuti
1 dl socker

Tvätta och skala rabarbern och koka skalen i litet vatten ca 10 minuter, sila av och använd senare för glasyren.

Gör en kompott på rabarber och socker.

250 g mandelmassa
125 g mjukt smör
125 g ägg
Kardemumma

Rör ihop mandelmassa och smör och blanda ner äggen portionsvis. Och glöm inte kardemumman som jag gjorde. Jag fick tillsätta den i apricotyren efteråt.

Ta ut formen med den utkavlade degen ur kylen. Bred den avsvalnade kompotten över och bred sedan mazarinsmeten över kompotten. Grädda längst ner i ugnen 45 minuter i 175°. Ta ut och låt svalna. Bred apricotyr över för glansigare glasyr. Normalt sett tar man aprikossylt och värmer med vatten och blandar över, men jag hade just gjord fläderblomsgelé, så då tog jag den. Sikta florsocker och blanda det med en del av det avsvalnade rabarbervattnet och bred över. Ställ kallt och lös sedan kakan ur formen.

Detta är en jättegod kaka och snygg blir den också när man skär upp den, ifall kompotten är gjord med röd rabarber.
Viewing all 924 articles
Browse latest View live